VÅRT SOCIALA ANSVAR

Vår affärsidé vad gäller importen från Nepal är att återinvestera en del av överskottet i nya varor och på det viset hjälpa kvinnor och barn till försörjning. Vi lämnar även bidrag till behjärtansvärda och akuta projekt över hela världen. Här nedan kan du se några exempel. Ingen kan rädda alla, men tillsammans har vi i alla fall gjort någon nytta. Scrolla ner och se vad du och vi tillsammans bidragit med! (Självklart gör vi mer än så här - varje gång vi är i Nepal stöttar vi barnhem, skolor eller andra instanser med privata medel. På den här sidan redovisar vi mer riktade, större insatser.)

Vi propagerar ständigt för att alla barn ska få gå i skola och måste ju föregå med exempel. Därför har Ajj La Vjoo ett eget fadderbarn som vi betalar en del av skolutgifterna för.

Flickan heter Esther Chepang och är åtta år. Hon bor i det fina lilla barnhem i Godawari, Lalitpur, vi brukar besöka under våra besök i Kathmandu. Esther kommer från djungelområden i Nepal och är föräldralös.

Att ha ett fadderbarn är ett långsiktigt och ansvarsfullt åtagande. Vi kommer att hänga kvar i Esthers liv till dess hon är färdigutbildad och/eller börjar arbeta.

Vill du också hjälpa ett barn till ett bättre liv? Hör av dig - vi kan förmedla kontakter och sponsorgåvor och garanterar att varje krona går fram! 

Vi hyrde två taxibilar och en tolk. Med egna och insamlade medel köpte vi ett halvt ton, femhundra kilo, livsmedel och stuvade in i de små bilarna. De var fyllda upp till taket med rissäckar, enorma påsar med linser, dunkar med olja, nötter och annat. Dessutom hade vi med åttio kilo kläder för barn och vuxna från Sverige.

Klicka här för att läsa mer om hjälpsändningen i Carina Aynsleys blogg.

I det enorma slumområdet bor numer 5000 - 6000 människor. Ökningen beror på det stora antal som blev hemlösa i samband med jordbävningarna våren 2015.

Vi tackar alla sponsorer med hela vårt hjärta för den enorma respons vårt upprop om denna behjärtansvärda insats fick.

TACK - Ajj La Vjoo! 

Vid sextiden på morgonen den 26 april skakades Nepal av den kraftigaste jordbävningen på över åttio år. 

Förödelsen är inte total, inte alla stadsdelar i huvudstaden Kathmandu är raserade, men den dåliga standarden på byggnationer gör att byggnader ramlar som korthus. 

Tusentals människor är döda. Vi har varit väldigt oroliga för våra vänner men det verkar som om de alla är oskadda och vid liv. 

Eftersom vi inte kan vara till någon hjälp här hemma i Sverige beslutade vi att i stället skicka pengar till en biståndsorganisation som gör dokumenterad nytta. Intäkterna från vår försäljning vid Sundsvalls Vårmässa söndag 26/4 går därför oavkortade till akuthjälp till Nepal. 

Vi beslutade att stödja Läkare utan Gränser och har satt in 2.500 kronor på deras akutkonto (dagskassa som vi avrundade uppåt). 

Det finns människor som far illa även här hemma, i välfärdssamhället Sverige. Visst har vi ett skyddsnät och ett socialt ansvar som är unikt, men ändock. Därför har vi valt att stödja Sundsvalls eldsjälar Danisa och Mikael Atterhagen i deras arbete med att stödja hemlösa, via sin Facebookgrupp Natt kaffe till de hemlösa i Sundsvall. Tyvärr träffar de även på barn i sitt volontärarbete, till exempel barn som bor i husvagn och inte har mat på bordet alla dagar. 

Under sex månader har vi (via autogiro) sponsrat Danisa och Micke i deras fina arbete. Nu uppmanar vi våra följare och läsare att göra detsamma; skänk en slant varje månad.

Alla kronor är bra kronor! 

Under november och december har vi skickat ner en hel del pengar till biståndsarbetet i slumkvarteret Shantinagar.

Utdelning av mat, kläder, skolmaterial och hygienartiklar sker i Föreningen för Gatubarn i Nepals regi genom praktikanter från Socionomer utan gränser. 

De medel vi skickat ner är dels från vår egen försäljning och dels gåvor från generösa givare. 

Människorna i det här området tillhör bottenskrapet på den sociala skalan. Som ett exempel kan jag berätta att den ved de använder för att värma upp sina plåtskjul med är rester av den ved man använder för att bränna liken i det heliga hinduiska området Pashupati. 

Även detta ärende fick vi till oss via kontakter. Som ni väl vet vid det här laget skänker vi aldrig några pengar där vi inte kan skaffa oss garantier att varje krona når fram till sitt ändamål. Det vore slöseri annars, både med våra gemensamma pengar och all den tid vi faktiskt lägger ner i denna ideella verksamhet. 

Vi vill gärna göra en liten reflektion över sociala mediers genomslagskraft i dagens informationstäta samhälle. Använder man sitt Facebook på rätt sätt kan man göra otrolig nytta. Som till exempel i detta fall, ett upprop om den sjuåriga Will-Mary som hade en tumör i magen och behövde opereras akut. Dock bor hon i ett land som kräver betalt i förväg för såna insatser. Den här flickan och hennes  familj har den oerhörda turen att de är bekant med människor från Sverige, människor som har resurser att samla in de pengar som behövs. En liten slant från många av oss blir till en förmögenhet för en fattig kakaofamilj på andra sidan jorden. 

Den 18 februari har vi, via Facebook, fått veta att operationen gått bra, Will-Mary har haft ont men längtar efter att få cykla. En biopsi på tumören är gjord. Vi vet inte resultatet av denna ännu. 

Insamlingen som gjordes gav så pass mycket pengar att det även kommer att räcka för Will-Marys eftervård och mediciner. Det som eventuellt blir kvar efter detta kommer att sättas över i en fond för barn i kakaobyar på Dominikanska Republiken. Vi har anmält oss som medlemmar i den ideella förening som handhar detta. Vill du också vara med och stötta så ta kontakt med Anna-Sofia Winroth.

"OM INSAMLINGEN.
Till alla som var med och samlade till operationen.
Will-Mary mår bra. Stygnen är borta nu och hon har inga infektioner. Tumören var elakartad, men de hoppas på att hela tumören blev borttagen. Nya prover ska göras om ett halvår."

Facebook, Anna-Sofia Wallroth, initiativtagare till Will-Marys insamling. 

Puja kommer från en by utanför Kathmandu och har tre barn. Hennes två döttrar bor kvar i hembyn. Den äldsta är 16 år och studerar jordbruk. Den andra dottern är 12 år och går fortfarande i skolan. Pujas syster hjälper flickorna så de kan bo kvar i byn. Sonen heter Sajan Rai och är är 11 år. Sajan har aldrig träffat sin far. Han försvann innan pojken föddes. 

Mamma Puja har nu fått chans till arbete i en kvinnoorganisation, Regnbågskvinnorna i Tinchule. Där kan hon tillverka papperspåsar, smycken och annat med möjlighet att tjäna några kronor. Hon får bo hos släktingar men de har inte möjlighet att härbärgera sonen. Och eftersom Sajan inte kan bo i byn med systrarna är ett hostel enda lösningen. Det vill säga en typ av skola där pojken även får kost och logi. Självklart har Puja ingen möjlighet att betala denna skolavgift. Och kan hon inte sätta sonen i skola kan hon inte arbeta. Moment 22. 

Vi åtog oss att betala för närmare ett års hostel för pojken, det vill säga skola, kost och logi, medan man letade en sponsor till honom. 

En av våra vänner åkte till Mgahinga, Uganda, för att jobba som volontär. 

Där skulle en skola byggas och sen målas. Vår kontakt fick kännedom om att barnen inte hade skoluniformer och startade en insamling bland sina vänner. Vi lämnade ett litet bidrag till kläder och skor. 

Vi jobbar ständigt för Nepals barn, även om vi i nuläget inte har möjlighet att åka dit eller handla hem mängder av hantverk. Istället lägger vi kraft och engagemang åt att skaffa fadderfamiljer till flickorna på ett av "våra" barnhem, Moonlight Childrens Home. 

Där  finns för närvarande 22 flickor/unga kvinnor och vissa av dem börjar snart högre studier, vilket innebär dubbelt så höga kostnader för skolgången. Hittills har vi förmedlat tretton sponsorer. Vill även du/din familj investera i ett barns framtida liv? Hör av dig till oss - klicka här - vi samordnar inbetalningarna för att minimera bankavgiften. Du får en personlig kontakt på barnhemmet och du har självklart möjlighet att skicka extra gåvor eller bidrag närhelst du har lust! 

Ajj La Vjoo!! 

Vår vän och samarbetspartner Bimal, som grundat flickhemmet Moonlight Childrens Home, bad om hjälp.

April är en dryg = dyr månad för barnhemmet, den nya skolterminen börjar och flickorna ska ha nya skoluniformer, böcker och skolväskor.

Bimal frågade om jag kunde tigga ihop ett antal skolväskor i butiker i Sverige och ta med till Nepal. Detta fungerade inte för mig. Jag kan inte fylla mitt bagage med 21 väskor då jag har så mycket kläder och annat att ta med till gatubarnen, jag har definitivt inte tiden att springa runt på tiggarstråt bland stora butikskedjor och dessutom har jag av olika anledningar bokat av majresan till Kathmandu.

Så, vad göra? Skicka ner ett litet bidrag, förstås. Och så har vi ju fantastiska medmänniskor som bryr sig! På Leva- & Bomässan i Sundsvall hade vi ett anslag uppe och en liten vacker påse bredvid att lägga sin gåva i. Vi fick ihop 240 kronor - tack Sundsvall! I nyhetsbrevet för april bad jag om swishbidrag och det damp genast in 500 kronor. Vid Sundsvalls Vårmässa kommande helg, 29/4 - 1/5, hoppas vi få in ytterligare några hundra och så kan vi själva sponsra med någon tusenlapp. Tillsammans har vi då förhoppningsvis hjälpt barnhemmet med finansiering av skolväskor och material.

Tack!

Vi har alla sett de gräsliga bilderna på uppspolade barn och människor på flykt. Vissa av dem kommer till vårt land, välfärdsstaten Sverige.

Det är mycket som förändras nu - världen blir aldrig mer densamma. 

Människor far illa och lider nöd över hela vårt klot, även här i Sverige. Under tre dagar i början av september kom jag, Carina Aynsley, indirekt i kontakt med tre av de nödställda. 

Vanmakten över att inte kunna göra tillräckligt, att inte kunna hjälpa, är stor. Inte bara för oss, det har vi fått belägg för efter alla spontana kommentarer vi fått via mail och annat efter Carinas blogginlägg om just detta. 

Tillsammans med Whip Media, ett av de förlag Carina är publicerad på, har vi skänkt ett bidrag till Läkare utan Gränser, en organisation vi verkligen tror på. Bidraget är inte stort, men vi hoppas och ber att det kommer några barn till godo. 

(Foton från Facebook och andra offentliga media)

Föreningen Trinity har byggt en skola i bergsbyn Malagiri.

De jobbar aktivt med att få alla barn att gå i skolan samt att sysselsätta deras mammor genom att lära dem sticka med mera.

Nu har de dragit igång ett fint projekt med att sponsra människor i byn med spisar. De som finns är undermåliga, ofta är det en öppen eld på jordgolve vilket gör att all rök stannar i rummet. 

Den nya spisen har en skorsten vilket innebär att röken försvinner utomhus. På det här viset vill man förbättra både miljö och hälsa för byns invånare. 

Vi har varit med och sponsrat fyra stycken spisar i byn. 

                                OBS!!

På grund av jordbävningen är det ej längre aktuellt med ett spisprojekt i den lilla bergsbyn Malagiri. De flesta hus har rasat och byborna bor i tält eller under en presenning på Malagiris skolgård. 

Vi har meddelat Föreningen Trinity att de naturligtvis ska använda våra pengar som de finner lämpligt, till en akut hjälpinsats eller mer långsiktigt arbete. 

Nu har vi själva haft möjlighet att besöka det slumområde i stadsdelen Sinimangal där vi hjälpte till med en akutinsats december 2012. Hjälparbetare som varit där flera gånger säger att förändringar sker och förbättringar gjorts. Om detta har vi ingen aning, området känns bara oerhört deprimerande.

De två kristna prästerna har tio barn boende i den lilla kyrkan, dessutom försöker de ge ytterligare sjuttio barn ett mål mat per vecka. Emellertid har de inte fått några hjälpsändningar sedan i juli och inte klarat sitt åtagande. Eftersom det nu finns svenska praktikanter från Socionomer utan gränser på plats året ut åtog vi oss att bidra med pengar till ris och linser under november och december, mot löfte att söndagsskolebarnen ska få mat åtminstone en gång i veckan. Vi har också fått en del gåvor som vi valt att oavkortat skänka till detta behjärtansvärda projekt.  Administrationen av dessa medel sköts av Föreningen för Gatubarn i Nepal. 

Kära följare och läsare - ni ska veta att varje femkrona ni bidragit med verkligen kommer till användning! Vi skriver noga ner alla gåvor och ser till att antingen skicka pengarna till ett behjärtansvärt ändamål eller själva se till att de omvandlas till mat etc, som i det här fallet i Shantinagar. 

(Foton: Anna-Sofia Winroth)

Via kontakter fick vi kännedom om att det var krisläge för ett barnhem i Indien. Hemmet ligger i staden Bhupalapally i Warangal District i Andra Pradesh i Indien. En kristen präst driver verksamheten för 28 föräldralösa barn mellan 5 och 14 år.  

Läget var akut, hyran obetald och man hotades av vräkning. Elektriciteten var avstängd och det enda man hade i matväg var lite ris.

Ett upprop gjordes via Facebook och självklart ville vi vara med och bidra. 

Vi har fått rapport om att så pass mycket pengar har samlats in att det bör täcka 1,5 månads drift av barnhemmet. Sedan får vi be till universum för barnens framtid. 

Via kontakter fick vi kännedom om översvämningar i östra Thailand. Hus, skolor och vägar förstördes och människor drunknade. Vattnet var mycket strömt på sina ställen. 

Vår bekant har släktingar, svenskar boende i området, som snabbt drog igång en hjälpinsats i en by med cirka 40 hushåll. Det fanns arbetskraft men inga pengar. 

Självklart ville vi hjälpa till!

En kristen församling i ett slumkvarter i Kathmandu behövde akut hjälp. Kyrkan bedriver söndagsskoleverksamhet för cirka sextio barn och försöker se till att alla får något att äta i samband med kyrkobesöken. Man har även ett tiotal barn boende där. 

Vi fick förfrågan om vi kunde göra en akutinsats och skickade pengar som man köpte täcken, kuddar, tandborstar och mat för. Sextio kilo ris, potatis, linser och så vidare. 

Om de bor kvar i kyrkan vet vi inte, men församlingen härbärgerar fortfarande barn som inte har ett eget hem. Vi vet också att flera hjälpsändningar har sänts dit under året som gått.      

(Foton: Catarina Storhammar och Carina Aynsley)